Katarina Holmström

 

 

Några tappra rosor blommar fortfarande i trädgården. Lite tilltufsade visserligen, men ändå! Känns lyxig så här i mitten av oktober.

Those were the days, my friend… minns ni den låten? Ibland kommer en melodislinga farandes i huvudet när jag jobbar med mina bilder – och idag var det just den låten som jag började nynna på när dagens bild blev färdig.

Håll till godo!

 

Träden utgör livsbetingelser för både människor, djur, insekter, svampar och allehanda organismer. Det inser man när till om med en nedhuggen, halvrutten stubbe blir hemvist för både mossor, lavar och svampar.

 

 

Vår natur är fantastisk – och vi måste ta väl hand om den.

Fibblan lyser så fint i morgonljuset och solens strålar målar fina ljusreflexer i för- och bakgrund. Objektivet är gammalt – från Sovjetunionen,  tillverkat 1982 – och har hela 13 blad. Mitt favoritobjektiv, tror jag faktiskt.

 

 

.

Träden fortsätter att fascinera mig. De känns så trygga där de står, fast förankrade i marken. De senaste dagarna har varit väldigt blåsiga, men träden  – de står kvar.

 

 

Fast inte alla träd. I vår lilla skog finns det flera rotvältor och flera döda träd. De fyller också sin funktion. Mängder av småkryp och svampar kalasar på de döda stammarna och hackspetten hörs alltsom oftast sitta där och hacka.

Vi ska vara rädda om våra träd. De fyller många funktioner och utan träd kan vi inte leva.

Idag är det val i Sverige. Något vi alla tar för givet, men så har det inte alltid varit – särskilt inte för oss kvinnor. 1919 – för knappt 100 år sedan – fick kvinnor rätt att rösta.

Tack alla ni som kämpade och gjorde det möjligt!

 

 

Vågar jag hoppas på ett valresultat som värnar framtiden för mina barnbarn? För djuren, naturen och mänskligheten?

 

Tänker på de fina sommarkvällarna i juni när lavendeln stod som allra grannast och fjärilarna skockades där i kvällssolen.

Måtte nästa sommar bli en riktig fjärilssommar – älskar att se de graciösa vingslagen bland blommorna.