När ljuset började återvända till vår del av världen, kom även pandemin smygandes. Den slår blint omkring sig och tvingar oss till isolation och ensamhet. Det tar tid att vänja sig vid tanken på att nära och kära kan drabbas och att många tusentals människor runt om i världen förlorar sina liv.
Och det är svårt att greppa att allt eftersom vårens blommor slår ut och naturen blir allt grönare – sprider sig det dödliga viruset i samhället.
Nu är tid för besinning och begrundan. Nu är tid för de små glädjeämnena i livet – inte minst familjen och vår fantastiska natur, som vi än så länge kan vistas i – bara vi håller avstånd.
Jag är så innerligt tacksam för att jag bor med närhet till både skog och hav och att jag har en trädgård att vistas i. Bilderna idag är från Blodplommonets blomning, som varje år förgyller och förtrollar.
