Min ‘konsumtion’ av bilder har ökat rejält det senaste året. Facebook vimlar av fina bilder och jag inser att jag inte längre tar mig tid att riktigt ta in en bild, innan jag hoppar till nästa.
Jag börjar bli mätt. Kan man säga så..? Får nog dra ner på surfandet… Kommer hungern tillbaka då..?
De gamla, manuella objektiven är varken perfekta eller särskilt lätta att hantera. Men väldigt roliga att fota med – och de ger ett alldeles särkilt uttryck. Alla bilder i dagens inlägg är tagna med Jupiter 8 alternativt Zeiss Flektogon 35mm.
Jag gillar det måleriska uttrycket som de ger mitt blodplommonträd.
En vecka kvar till julafton. Adventsstakarna lyser i fönstren men snön lyser med sin frånvaro. Så gör även julstämningen.
Annat var det i barndomen. Då pirrade det i magen flera veckor innan jul. Önskar jag kunde återfå den känslan.
Plötsligt händer det. Solen bryter igenom och ljuset reflekteras av rimfrosten. Att andas går lite lättare.
… som aldrig kom. Eller rättare sagt; visst kom den, men jag missade den. Istället njöt jag av den pastellfärgade himlen uppifrån mitt berg.
Ligger på magen och tittar in i virrvarret av små, blåa Lobelia-blommor. Solen skiner och tittar jag riktigt noga ser jag konturerna av små, tappra knoppar. Kommer de hinna slå ut innan kylan kommer..?
”Den som aldrig har gått vilse, finner heller inga nya vägar.” Men några går vilse på riktigt. Då gäller det att sträcka ut en hjälpsam hand.
