Katarina Holmström

Träden fortsätter att fascinera mig. De känns så trygga där de står, fast förankrade i marken. De senaste dagarna har varit väldigt blåsiga, men träden  – de står kvar.

 

 

Fast inte alla träd. I vår lilla skog finns det flera rotvältor och flera döda träd. De fyller också sin funktion. Mängder av småkryp och svampar kalasar på de döda stammarna och hackspetten hörs alltsom oftast sitta där och hacka.

Vi ska vara rädda om våra träd. De fyller många funktioner och utan träd kan vi inte leva.

Idag är det val i Sverige. Något vi alla tar för givet, men så har det inte alltid varit – särskilt inte för oss kvinnor. 1919 – för knappt 100 år sedan – fick kvinnor rätt att rösta.

Tack alla ni som kämpade och gjorde det möjligt!

 

 

Vågar jag hoppas på ett valresultat som värnar framtiden för mina barnbarn? För djuren, naturen och mänskligheten?

 

Tänker på de fina sommarkvällarna i juni när lavendeln stod som allra grannast och fjärilarna skockades där i kvällssolen.

Måtte nästa sommar bli en riktig fjärilssommar – älskar att se de graciösa vingslagen bland blommorna.

Luften är högre nu – det är lättare att andas. Är verkligen inget fan av vämeböljor. Hösten anas i  ormbunksskogen. Snart är den här.

 

Efter att ha ägnat ett drygt år åt multiexponerade bilder – och då främst träd – är det nu dags för nästa projekt. På med ND-filter och ut i naturen för att ta abstrakta bilder genom ICM (medveten rörelseoskärpa). Jag har testat detta lite tidigare, men ser fram emot att fördjupa mig i tekniken.

 

 

 

 

 

 

 

 

Augusti månad brukar vara full av fjärilar som flockas kring fjärilsbuskarna och humlor, bin och blomflugor som surrar kring perennerna. Men inte i år. Visst finns de, men i kraftigt reducerad skara. Jag skyller på den extrema värmen och torkan vi har upplevt denna sommar. Må det vara en engångsföreteelse… och inte ett faktum som är här för att stanna.

 

 

 

 

Värmeböljan har varit påfrestande, men ljumma morgnar och kvällar är det gott att leva. Havet ger mer svalka och solnedgångarna upphör aldrig att fascinera. Snart sitter vi där inomhus och tittar ut mot mörkret – och minns…